Visdomstanden..

..är borta.
Jag kom till Tandläkaren i panikångest, gråten i halsen och allmänt skakig (jag vet, jag är löjlig), fick en shot av något som smakade desinfektionsmedel. *blä*
Efter en ca 15 minuter skulle jag sätta mig i stolen, benen höll väl lika bra som en flaska vin senare.
Fick 4 bedövningssprutor som jag kommer ihåg, minns inte så värst mycket. Tur e väl det.
Allmänt vinglig och snurrig efter, kom hem och satte mig med mitt puzzel, har väl satt ihop halva nu.
Bedövningen släppte mot eftermiddagen och FY F*N vilken j**la smärta!! *knapra ipren och alvedon*

Idag ser jag ut som en badboll i ansiktet, så svullen.. Kan knappt gapa. Men men, tur att det finns nutrilette., kanske ska passa på att banta nu *hm*.

Det va iaf en överdrivet stor tand, man såg den precis i tandköttet innan den togs ut, rötterna låg och tryckte på käkbenet som resulterade i smärta vid örat och i käken.

Tandis

I morgon bitti ska jag till tandläkaren. Usch. Sån tandläkarskräck man har och sen att man ska ta bort en visdomstand som sitter fast i käken känns ju inte bra.
Får inte äta innan och kommer inte kunna äta efter heller för den delen.. :(
Ska få någon sak som ska drickas innan, lugnande av något slag.
" - Har du någon som kan köra hem dig efter?"
Ehm, ja.. det går ju att fixa..
" - Kan personen följa dig till bilen, och passa dig lite hemma?"
Jaa.. (börjar bli orolig) Varför...?
" - Nja, du kommer inte riktigt vara dig själv, och inte bra om du somnar..."

Ååhh, va härligt det här känns, inte alls orolig.. *suck*

G.D.B.

Jag har fått mycket kommentarer både här och på andra ställen ang mina inlägg.
Det finns en anonym människa som har kommenterat en del och som säger att jag inte vet vad som hänt eftersom jag inte va på plats, konstigt att "väninnan" vet så mycket eftersom hon inte heller varit på plats.
Jaja.. Att hävda sig och sen inte kunna ta kritik. Hm.

Hur som helst, jag har väl all rätt att skriva av mig av det jag tycker eller tänker, sen e det väl upp till var och en ifall man vill läsa och kommentera.