Smärta..

Tänkte jag skulle dela med mig av vad som har hänt..

Förra veckan började jag blöda lite och vi blev oroliga och ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att det var helt normalt att blöda om man inte hade ont eller om det blev klumpar..
Dagarna rullade på och jag slutade inte blöda, ringde flera gånger till både barnmorskan och rådgivningen och alla sa samma sak..

På söndagen åkte vi in till Danderyds akutgyn. Satt halva dagen där innan vi fick komma in till en läkare.
Läkaren kände och klämde och gjorde ett ultraljud, hon berättade att hon inte hittade något foster men att fostersäcken var stor med en hel del vatten. Fick förklarat att det var ett missfall men inget mer än så.
"- Ja, du har ju såklart fått missfall!" Sa hon.. 

Fick en chock och tårarna sprutade. Åkte hem och försökte förstå vad som hade hänt. 

Var överrens om att vi ville ha ett andra utlåtande från en annan läkare så på måndagsmorgonen åkte vi in till Karolinska gynakut, där fick vi göra ytterligare ett ultraljud och den här läkaren var mycket bättre. Hon förklarade allt hon såg och gjorde, hon hittade fostret, eller fostren (!?). Det var tvillingar!

Den ena dog tydligen runt v 7-8 och den andra slutade växa runt v 13+?. Men kroppen hade antagligen inte uppfattat att det inte fanns något liv där inne så fostersäcken hade fortsatt växa och göra plats för 2.
Samma dag hade vi fått tid på Danderyd för att ta en tablett som ska mjuka upp livmodertappen så att kroppen förstår att det är ett missfall.

På kvällen och dagen efter fick jag fruktansvärt ont i magen, det kom som värkar var 4de minut. Usch!
Fick nog ut det mesta hemma, det var blod överallt, så när vi skulle tillbaka på onsdagsmorgonen för att få tabletter som skulle göra precis det så fungerade det inte. Läkarna ville ge mig fler tabletter innan gynundersökningen så det fick jag.
Inget hände.

Gynekologen kollade och sa att allt inte hade kommit ut så det skulle bli operation ändå..
Ingreppet skulle ta 10-15 min och sen skulle jag vakna och vara tillbaka runt en timme senare men jag ville inte vakna upp som jag skulle så Robban blev orolig och hade frågat efter mig.. 2 timmar senare kom jag tillbaka och sen ville dom se så att jag kunde gå på toa och gå. Fick en sjukresa med taxi hem, va hemma runt 22.00.
Var på sjukhuset i 13 timmar! Usch..

Så nu vet ni alla vad som hänt och hur det ligger till. Är sjukskriven några dagar nu..

Känslorna åker upp och ner hela tiden men vi har varandra i alla fall!
1 Sofia:

skriven

Supertrist med allt som hänt, men så skönt att ni har varandra och att ni kan stötta varandra i det hela. Dessutom är jag säker på att dte finns så många omkring er som tänker på er nu!



Kramar!

2 sarah:

skriven

Hoppas att du/ni kryar på er och inte ger upp hoppet! Kram

3 Malleh:

skriven

Så ledsen för eran skull!

Hoppas det är bättre med er båda nu!

kramisar

4 Mixiz:

skriven

Så fruktansvärt orättvist att det ska hända er.. Det är ingen som är värd denna smärta... Tänker på er, ta hand om varandra.. Usch det är hemskt finns inga ord gumman.. Lider med er..

Kramar

5 R O B I N A :):

skriven

Okej! Det har varit bra här :) Haft en bra dag? =) Kram

6 Jessica:

skriven

Hej Samona! Vi hörde från mamma vad som hänt....vi är jätteledsna för er skull<3!

Vi gick igenom precis samma sak så jag förstår precis hur du/ni mår just nu. Vi kom in på ett rutin-ul i v 14 då de upptäckte att fostret inte längre levde.

Men om inte det hänt så hade ju inte vår älskade lilla underbara Sanna funnits.

Sörj och gråt, 'smärtan' går över även om man för stunden inte tror det.

Stor kram till er från Jessica m fam

7 Marre:

skriven

Hej min vän!

Detta är riktigt riktigt trist! :(

Vill ni ha en björn kram är de bara ringa :)

Klart Marre ställer upp då! hehe KRAAAM <3

8 Samona:

skriven

Stort tack till alla mina vänner <3

Kramar

Kommentera här: